Bränt hår och kemikalier. Lukten sticker i näsan i samma stund som vi kliver över tröskeln till den rostiga plåtcontainern. Där inne trängs kunderna med flaskor, fönar, fintandade kammar och stora burkar Dark & lovely, mirakelkrämen som gör sträva lockar mjuka. Till West side hair salon kommer kvinnor hela vägen från Khayelitsha, Gugulethu och Langa, kåkstäderna som ligger som ett pärlband längs den hårt trafikerade motorvägen fem mil från Kapstaden.
För Ottar och Kom Ut gör vi jobb om den allt tuffare situationen för Sydafrikas homosexuella. Tillsammans med Sikhona från organisationen Free Gender åker vi runt i kåkstäderna Khayelitsha, Gugulethu och Strand där våldet och hoten är som hårdast. I myllret av låga hus och skeva ruckel som är kåkstaden Lwandle hittar vi Jessica, Priscilla och Landu, en trio tjattrande bögar med personligheter som påminner om de tre dvärgarna Butter, Glader och Toker. När de startade West side hair salon för sju år sedan var de först med att lägga hår i kåkstaden. Sedan öppnade fler salonger runt omkring. När trion lite senare flyttade in i ett av de låga enplanshusen några gator bort blev de kvarterets första öppet homosexuella.
– Grannarna pekade och viskade. Ingen hälsade. Du kände den fientliga stämningen och blickarna i nacken, säger Jessica.
Den sociala kontrollen i kåkstaden är stark. Religionen ständigt närvarande. Bögar och andra som inte passar in i normen utgör ett hot. De utmanar männen i deras roll och familjen, en institution i Sydafrika. Och klimatet hårdnar. I kåkstäderna riskerar lesbiska och transsexuella män att utsättas för corrective rape, korrigeringsvåldtäkt. Våldtäkterna ska lära offren en läxa och visa att samhället inte accepterar hur de har valt att leva sina liv.
Priscilla, som kommer från en by i Östra Kapprovinsen, säger att hennes familj har accepterat hennes homosexualitet. Ändå valde hon att lämna byn.
– Här i kåkstaden vet alla vem jag är, även om en del av männen tittar snett. Grannarna har blivit goda vänner och kvinnorna älskar oss, säger hon med ett gapskratt och blir sedan allvarlig:
– Att jag tvingades flytta upprör mig egentligen inte så mycket som det faktum att många fortfarande tror att homosexualitet är något som kan botas. Det är något allvarligt fel i samhället när homosexuella lever i skräck medan männen som våldtar och misshandlar dem hyllas som hjältar.
Medan vi är i Kapstaden avslutas rättegången mot de tre män, av 14, som misstänks för mordet på Soliswa Nkonyona i Khayelitsha 2006. Mordet på Soliswa, som levde som öppet lesbisk, blev korrigeringsvåldtäkt, i sydafrikansk media. HBT-organisationer har kämpat för att våldtäkten och mordet ska erkännas som hatbrott mot homosexuella och inte korrigeringsvåldtäkt. När männen döms till 20 års fängelse vardera är det en liten upprättelse för alla lesbiska som misshandlats och mördats de senaste åren och ett steg närmare organisationernas mål att få våldtäkterna erkända som hatbrott.
