Vi har flyttat. Från havsnära läge hos Nilofer till tre rum och kök med Melrose Place-känsla några gator längre upp i bergen. Vi har dessutom fått en inneboende. Theo är 1.97 meter barfotasvensk och vandrande äventyrare. Hans bästa historier utspelar sig på gränsen mellan Turkiet och Irak och innehåller både pansarvagnar, turkiska soldater och skarpladdade vapen.
Vi hamnar bredvid varandra på grillbaren Mzoli’s i Gugulethu en söndag. Några dagar senare plockar vi upp honom i Kalk Bay på väg hem från Cape Point, förstör hans planer på att spendera natten på stranden i Smitswinkel Bay och tvingar hem honom till Kapstaden igen där han istället får tillbringa natten på vår soffa.
Annars har veckan varit en kavalkad av Namibiabesök. Först dyker Yoseph upp som gubben i lådan. Killen har rest hela vägen från Messina i Limpopoprovinsen och Julius Malemas hemtrakter för att hälsa på två svenskar. Enligt Google Maps är det en sisådär 200 mil och det kan nog stämma. Exiletiopiern sprider lite glädje i huset och lyckas dessutom med konststycket att locka bort oss från datorskärmarna på utflykt till Khayelitsha, Simons Town, Cape Point och Fish Hoek. Vågorna är gigantiska, pizzan på Cape to Cuba magnifik och Cape Point överraskar med att grotta ner sig i ett tjockt lager dimma. Dagen efter är Yoseph borta lika plötsligt som han kom.
Nästa Namibiagubbe att landa i Pole pole-tillvaron är rastamannen Bradlox Vans. Han är kanske mest känd för att under en taxiresa i Windhoek ha hamnat i bråk med en annan rastaman. Det slutade med att båda rastamännen drog varandra i flätorna enligt Malin. Han har också gått barfota i Kapstaden i två år, folk gör det här som någon form av politiskt ställningstagande. Vi går barfota när de kinesiska Mr Price-skorna faller i bitar.
Numera har Bradlox i alla fall skor på fötterna. Tanken är att vi ska hänga en helkväll på Amadodas söndagsbraai i Woodstock, men hipstertätheten på parkeringen som förvandlats till strandparty gör att vi flyr innan vi ens hunnit upptäcka tre äpplen hög Bradlox i vimlet.
Tillsammans med Theo och amerikanen Roger, även han ett fynd från Mzoli’s, drar vi vidare till den kongolesiska baren för att kolla Afrikanska cupen och matchen Elfenbenskusten- Zambia. Drogba gör matchens enda mål och malawierna vid bardisken jublar.
Den tredje namibiern, nåja ingen i Namibia är namibier – Bradlox är till exempel Kapstadsbo. är Takunda, ursprungligen från Zimbabwe och med namnet du vill döpa dina barn till. Han får ersätta Theo som fastnat någonstans i bergen på en braai som vi aldrig lyckades ta oss till. Det är ganska okej att agera hostel när så fint folk kommer på besök. Om inte annat kan vi betala tillbaka för alla gånger vi har fått hastigt husrum, på tak i Mali, terrasser i Moçambique och beduintält i Abu Dhabi.
